Hemliga platser — måleri som rör sig mellan yttre och inre landskap

“Ty det är vad hon är, Irene Trotzig – en lysande begåvning. Egensinnig och djärv. Hon gör kompositioner som får ögonen att villa bort sig.”

“I hennes måleri skapar starka färger och former en labyrintisk växling mellan yttre och inre rum: intensivt existentiellt allvar.”

“Man kan uppleva hennes bilder som undersökande speglingar av landskap och arkitektur. Vi anar platser i föränderlighet, drömlika och växlingsbara.”

“Irene Trotzig visar att konst kan beskriva sökande, tvekan, oro, aningar. Sådana tankar och känslor är ju näst intill obeskrivbara på annat sätt.”

“Ty det är vad hon är, Irene Trotzig – en lysande begåvning. Egensinnig och djärv. Hon gör kompositioner som får ögonen att villa bort sig.”

“I hennes måleri skapar starka färger och former en labyrintisk växling mellan yttre och inre rum: intensivt existentiellt allvar.”

“Man kan uppleva hennes bilder som undersökande speglingar av landskap och arkitektur. Vi anar platser i föränderlighet, drömlika och växlingsbara.”

“Irene Trotzig visar att konst kan beskriva sökande, tvekan, oro, aningar. Sådana tankar och känslor är ju näst intill obeskrivbara på annat sätt.”

“Ty det är vad hon är, Irene Trotzig – en lysande begåvning. Egensinnig och djärv. Hon gör kompositioner som får ögonen att villa bort sig.”

“I hennes måleri skapar starka färger och former en labyrintisk växling mellan yttre och inre rum: intensivt existentiellt allvar.”

“Man kan uppleva hennes bilder som undersökande speglingar av landskap och arkitektur. Vi anar platser i föränderlighet, drömlika och växlingsbara.”

“Irene Trotzig visar att konst kan beskriva sökande, tvekan, oro, aningar. Sådana tankar och känslor är ju näst intill obeskrivbara på annat sätt.”

“Ty det är vad hon är, Irene Trotzig – en lysande begåvning. Egensinnig och djärv. Hon gör kompositioner som får ögonen att villa bort sig.”

“I hennes måleri skapar starka färger och former en labyrintisk växling mellan yttre och inre rum: intensivt existentiellt allvar.”

“Man kan uppleva hennes bilder som undersökande speglingar av landskap och arkitektur. Vi anar platser i föränderlighet, drömlika och växlingsbara.”

“Irene Trotzig visar att konst kan beskriva sökande, tvekan, oro, aningar. Sådana tankar och känslor är ju näst intill obeskrivbara på annat sätt.”

“Hon rör sig i gränslandet mot det abstrakta. Här finns arkitektoniska element — väggytor, portaler och pelare — men samtidigt något gåtfullt: var tar rummet slut?”

“Irenes färger för tankarna till det förgångna — stads- och tempelrester, Pompeji och Herculaneum.”

“Med koloristisk träffsäkerhet bygger hon arkitektoniska strukturer där ögat följer en fantasins stig in mot inre landskap och minnen.”

“Först ser man bara färgen. Sedan, ju mer man umgås med bilderna, ser man vägarna. Älvarna. Vassruggarna. Skogspartierna.”

“Hon rör sig i gränslandet mot det abstrakta. Här finns arkitektoniska element — väggytor, portaler och pelare — men samtidigt något gåtfullt: var tar rummet slut?”

“Irenes färger för tankarna till det förgångna — stads- och tempelrester, Pompeji och Herculaneum.”

“Med koloristisk träffsäkerhet bygger hon arkitektoniska strukturer där ögat följer en fantasins stig in mot inre landskap och minnen.”

“Först ser man bara färgen. Sedan, ju mer man umgås med bilderna, ser man vägarna. Älvarna. Vassruggarna. Skogspartierna.”

“Hon rör sig i gränslandet mot det abstrakta. Här finns arkitektoniska element — väggytor, portaler och pelare — men samtidigt något gåtfullt: var tar rummet slut?”

“Irenes färger för tankarna till det förgångna — stads- och tempelrester, Pompeji och Herculaneum.”

“Med koloristisk träffsäkerhet bygger hon arkitektoniska strukturer där ögat följer en fantasins stig in mot inre landskap och minnen.”

“Först ser man bara färgen. Sedan, ju mer man umgås med bilderna, ser man vägarna. Älvarna. Vassruggarna. Skogspartierna.”

“Hon rör sig i gränslandet mot det abstrakta. Här finns arkitektoniska element — väggytor, portaler och pelare — men samtidigt något gåtfullt: var tar rummet slut?”

“Irenes färger för tankarna till det förgångna — stads- och tempelrester, Pompeji och Herculaneum.”

“Med koloristisk träffsäkerhet bygger hon arkitektoniska strukturer där ögat följer en fantasins stig in mot inre landskap och minnen.”

“Först ser man bara färgen. Sedan, ju mer man umgås med bilderna, ser man vägarna. Älvarna. Vassruggarna. Skogspartierna.”